*MindOfMyOwn*

Lugnt och skönt, nu har man fått städat så det är bara avslappning på schemat.

Men när någon berättar en historia så försöker jag ändå vara skeptisk och tänka logiskt, allt som hörs och syns kan ändå inte vara spöken, ja menar om man letar så visst hittar man tecken. Kan ju berätta en lite historia som jag inte själv kan förklara med logik...

Detta hände för många år sedan, ca 11-12 år kan jag ha varit och vi bodde i en lägenhet som sammansträffande nog var byggt på en gammal gravgård för munkar. Jag var själv hemma då morsan jobba och syster var på dagis. Hade precis fått en skiva bränd med Spice Girls (ja dom var ju inne då hehe) satt vid min gammla gammla datorn, lyssnade på min musik i hörlurar och spela kortspel, vilket kommer jag inte ihåg.

Plötligt känner jag en hand på min axel och precis som om någon böjer sig ner och blåser på min nacke. Skrämmande känsla och hörlurarna flög av och jag vände mig om. Sjävlklart var ingen där.
Kallade Mamma! Men ingen svarade. Tog en runda i lägenheten men ingen hemma. Kan säga att det var sista gången jag satt sj med hörlurar i öronen, klara inte av det ens idagens läge om jag är själv hemma.

Så någon som kan förklara det?
Musklerna som spelade mig ett spratt ett öppet fönster? (även om jag i mitt kassa minne inte kan komma ihåg att det var något fönster öppet)

I just det huset var det flera av grannarna som såg tavlor ändra skepnad, människor som stod i hallen som i samma secund man såg dom försvann. Kusligt!

Ja jag tror på spöken andar och änglar....

Tror ni?